1930 var Gustav Samuelsson, som han hette då, 16 år gammal. Nyss konfirmerad hos bästa kompisarnas pappa, prosten Wallerius. Lämnat skolan utan att utmärka sig som ett skolljus, kanske för ordblindheten som dyslexin hette då. Att bli präst stannade vid en dröm för den som försörjdes av socken.
”Men det var framåt han ville, det var dit det mesta han gjorde strävade” skriver vännen sedan barndomen, prostsonen Bengt Wallerius. ”Han ville göra en klassresa, som det heter, ta sig ur situationen som omhändertagen på barnhemmet, med en ensamstående mor på ålderdomshemmet och en far som inte ens kyrkböckerna kände till”.
Särskilt äldre damer lät sig charmas. Jämnåriga roades av påhittigheten, som till exempel gala som en tupp. Men som Wallerius skriver ”han må på många sätt ha tett sig som en främmande fågel, som inte visste att hålla sig i sin plats i den sociala rangordningen. Att han inte ville göra det skapades en viss irritation, kanske motvilja, men Gustav var stryktålig”.
Googla på Carl-Gustaf Svingel i Hjärtum! Inte ens idag uppmärksammar bygden sin kanske främste son, som räddade fler flyktingar än Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte tillsammans. Under tre decennier dessutom.
Framtid: dräng eller skräddare
Efter några veckors fortsättningsskola såg socknen till att han tjänade som dräng. En gård var Krogstorp, som låg längre ner i älvdalen.
Att arbeta i jordbruket låg inte för Gustav. Ryggskadan krävde läkarvård och han tvingades ligga fixerad i en gipsvagga som baxats upp på barnhemsvinden.
Vem vet, det kan ha varit gemensamma upplevelser i barndomen som förenade C-G Svingel och tyske politikern Herbert Wehner i ett humanistiskt patos. Wehner, med en försupen far, for illa som barn och måste arbeta på gårdar utanför Dresden.
I stället sattes han i skräddarlära på Vanföreanstalten i Göteborg. Boendet styrdes med järnhand av ledningen, flickor och pojkar fick inte ens åka hiss ihop. De tuktades till ett påvert och ofta isolerat liv – som Gustav kunde tacka sin sångröst för att slippa.
Det blev två års sångträning för musikdirektören och operasångaren Elof Benktander i Göteborg. Där hölls kamratskapet från Hjärtum vid liv i lägenheten där de studerande syskonen Wallerius bodde. Om skräddarutbildningen blev inte mycket sagt konstaterade Bengt Wallerius.
Billegårdsgänget
Under loven hade Gustav inga föräldrar att flytta hem till som de andra. Då provinsialläkaren Bo Ringertz inte hade sin veckovisa mottagning fick han bo i ålderdomshemmets doktorsrum.
Kanske såddes där fröet som sedan blev hans kall. På Billegården, som ålderdomshemmet kallades, samlades på vintrarna ett kamratgäng. Sommartid ägnades åt bilturer och picknickar i trakten. De smög in i kyrkan där Stina Wallerius spelade på orgeln som ackompanjemang till Gustavs ljusa baryton. Senare på 40-talet fyllde Carl-Gustaf Svingel, ett namn som han bytte till 1938, kyrkan med sina konserter.
Trots åldersskillnaden blev Gustav och hemmets föreståndarinna Jenny Andersson goda vänner. Han kom varje sommar i sin vita Porsche för att hälsa på henne i Hjärtum, ända tills hon 1963 pensionerade sig i den västmanländska hembygden. Två ljusstakar i kyrkan, donerade 1962, är ett minne av henne.
Prinsen från Hjärtum
Hur Gustav finansierade resorna ut i Europa är än gåta. Han studerade sång två år Italien betald av hovet om man får tro Jan Mosanders bok Berlin. Frånsett kungens signerade porträtt är inte ens författaren riktigt säker beträffande relationen. Döm själv:
Kungliga faderskapet kan nog avskrivas. Gustav Samuelsson föddes 31 mars 1916. Enda tillfället kungen besökte landskapet 1915 var 31 augusti då han invigde statyn med Karl X på Uddevalla torg. I den nationella yran ville bohusläningarna fira att de blivit erövrade. Visserligen sägs hans mor ha arbetat på regementet som kungen besökte, men sju månaders havandeskap låter inte rimligt. I Hjärtum ryktades om två andra tänkbara fäder.
En i socknen råkade säga till lille Gustav att han var lik Gustaf V, måhända inspirerat av pojkens imitation av kungens jultal i nymodigheten radion. Gossen gillade att få uppmärksamhet och hakade på. Ryktet spred sig i bygden och han lär ha kallats prinsen i skolan. Porträttlikheten räcker inte som bevis. Gustaf V kallades landsfadern fast inte med samma bemärkelse som kvinnokarlen Oskar II.
I slutet på trettiotalet flyttar Gustav till Stockholm för att undervisas av Andrejeva Skilondz, då den främsta sångpedagogen med flera stora sångare som elever. 1938, 22 år gammal, byter Gustav namn till Carl Gustaf Svingel.
Ut i Europa
I tjugoårsåldern reser Samuelsson/Svingel i Europa och ser diktaturer på nära håll. Under två års sångstudier i Italien förälskar han sig i den lilla fiskarbyn Positano.
Dit brukar han åka under semestrar senare i livet. Livet i Berlin var pressande och då for han till Västindien eller tog sportbilen ner till Italien.
Vid krigsutbrottet i i september 1939 lyckas Svingel ta sig hem från Juan-les-Pins på Rivieran. Jetsetorten ligger en halvtimmas resa från Nice där Gustaf V spelade tennis i april samma år. Kungens byst pryder parken Jardin Albert I, framför hotellet där han brukade bo.
/ Av Ingemar Lindmark