Historiska vingslag då Ingrid, Adelgard och Heidi mötte Carl Gustaf Svingels Hjärtum tre vårdagar 2019.

För Tv-reportern Ingrid Thörnqvist var det som att öppna en ny sida historieboken. I Hjärtum fick hon träffa personer med minnesbilder från Svingels tid i Hjärtum. Från åren på barnhemmet till åren han fyllde kyrkan med konserter. Detta hände helgen före påsk i april 2019 – som ett trettioårsminne från murens fall.

Ingrid Thörnqvist och Lars Samuelsson. Han fostrades i samma barnhem och skola som Carl Gustaf Svingel. Interiören i Hjärtrums hembygdsmuseum, inrymt i ålderdomshemmet där hans mor Alma Samuelsson arbetade. Som nog inspirerade honom att starta äldrehemmet Haus Victoria i Berlin. Foto Ingemar Lindmark.
Carl Gustaf Svingel

– Min uppfattning var att denna mur kommer en vacker dag att med dunder och brak att falla samman. För den är uppbyggd på mord och hat.

Citatet är hämtat från Ingrid Thörnqvists intervju i med Carl Gustaf Svingel kort före hans död 1995. En av kalla krigets verkliga hjältar, så introducerade programledaren Bo Holmqvist Svingel i TV-programmet Reportrarna.

Thörnqvist på första parkett under presskonferensen som utlöste massvandringen genom Berlinmuren. Klicka till Wikipedia

Trettio år har gått. Berlinkorrespondenten Ingrid Thörnqvist blev TV-historisk då hon rapporterade från natten då Berlinmuren rämnade i november 1989.


Två systrar

Cirklar slöt sig också i Hjärtum för Adelgard Göhran och Heidi Grossmann. De är döttrar till Imma Grossmann som var husmor på Svingels ålderdomshemmet Haus Victoria i Berlin. Senare gift som Imma Svingel.

Adelgard Göhran och Heidi Grossmann framför barnhemmet. Foto Ingemar Lindmark.

De kommer ihåg 13 augusti 1961 då Östberlin spärrades med taggtråd, som en början på muren. Trots varningar tog Imma och döttrarna S-bahn till Wandlits i norra Berlin där de bjöds på tårtkalas i ett koloniområde. ”Det var en fantastiskt klar och vacker sommardag, inte disigt som annars i Berlin”. minns Adelgard, numera bosatt i Eskilstuna. Festen tog slut då Svingel kom och trängde in dem i sin Porsche. Sedan full fart genom Östberlin. Adelgard igen: ”Vfor vi genom Brandenburger Tor mellan taggtråd och uppriven gatsten. Att se tanksen var spännande för oss barn”

Västberlinarna fruktade en ockupation och ännu fler ett tredje världskrig. Tre dagar senare, 16 augusti, bevakar DDR-soldater i pansarvagnar Västberlins borgmästare Willy Brandt under besöket framför Brandenburger Tor.

Brandt och Svingel. Klicka till inbäddad bild. Foto: Der Spiegel.

Ett foto visar Carl Gustaf Svingel bredvid borgmästaren. Han kampanjade just då för socialdemokraterna för valet i förbundsdagen. Kanske var de bekanta sedan krigsåren i Stockholm. Eller för att Svingel kunde rapportera från östsidan? Som inledning på den kommande kurirverksamheten hade Der Opernsänger, som Brandt kallade honom, farit till sjukhus i Östberlin med medicin.

Livet i Tyskland efter kriget var hårt. Adelgard och Heidi blev fosterbarn i Sverige men bodde hos sin mor på Haus Victoria under loven. De hemliga mötena i huset med tyska ministrar och andra politiker undgick dem. Inte heller Svingels uppgörelser med DDR-kontakter, som advokaten Wolfgang Vogel. Men minnen från Svingels berättartalang har fastnat.

Nu fick de se platserna där Svingel växte upp och träffa personer med minnen från den tiden. En var Lars Samuelsson, som några år efter Carl Gustaf, bodde på barnhemmet.

Lars Samuelsson framför gamla ålderdomshemmet och minnesmärket för sockenskildraren Manfred Svenungsson. Foto Ingemar Lindmark.

Barnhemmet

Hemmets föreståndarinna Anna Johansson fostrade barnen efter herrans tukt och förmaning. Söndagarna ledde fröken Johansson flocken till högmässan i kyrkan. Varma sommardagar också till bad i Sollumsån eller sjön Lille Väktor inne i tassemarkerna.

barnhem

Hjärtums barnhem, efter tillbyggnaden. Bakom barnen står föreståndarinnan och två biträden.

Svingel, som då hette Gustav Samuelsson, stack ut från de andra skriver en kamrat från ungdomsåren, kyrkoherdesonen Bengt Wallererus. Han vårdade klädseln och var osedvanligt socialt begåvad, vilket charmade gamla tanter. Att vara oäkting hindrade inte att han gärna ledde sina kamrater. Med sina imitationer var han en estradör redan då. Ett paradnummer var att imitera kungens trontal i radion.

Barnhemmet cirka 1920 med föreståndarinnan Anna Johansson. På stolen till vänster Carl Gustav Salomonsson / Svingel.

Han sattes på på barnhemmet kort efter att det byggdes 1915 (karta). Tidigare hystes barnen på fattighuset Billegården, som 1927 blev ålderdomshem. Dit kom Gustaf ofta, först hos mamma Alma Samuelsson som arbetade där. Senare som nära vän till föreståndarinnan Jenny Andersson.

Barnhemmet några år före det stängdes 1949.
Trädkram som återförening. Heidi Grossmann på platsen där Carl Gustaf Svingel / Samuelsson lekte. Foto Ingemar Lindmark

Ett Värmland i Bohuslän

Med Göta älv som fortsättning på Klarälven och en fattig fjällbygd som speglar sig i sagolikt vackra sjöar. Alma Samuelsson hade varit piga på gården Metholmen vid Öresjö (karta) då hon gav liv till Karl Gustav i mars 1916.

Flera sjöar öppnar sig längs fjällvägen. (Fjäll i Bohuslän står för bergstrakt, som i Norge). Foto Ingemar Lindmark

Operasångare Arne Olsson, bördig från Uddevalla, insjuknade efter nyår 1946 då Värmlänningarna skulle spelas på Kungliga Stockholmsoperan. Tenoren Karl Gustav Samuelsson, som nu kallade sig Svingel, fick hoppa in som Erik. Rollen spelade han i söndagsmatinéer fram till 1951.

Gunnar Bertilsson

Hjärtum där han växte upp är som Värmland med berättare bra på att dra skrönor. En är Sven Bertilsson som sina åttioåtta år till trots har ett knivskarpt komihåg. Som när Carl Gustaf Svingel med ett dussin unga och gamla Hjärtumbor en lördagskväll sågs cykla upp till Kroksvattnet några kilometer norr om kyrkbyn. Militärtältet med plats för tolv restes och mat kokades på Primusköket. Ute på sjön hördes folket stämma in i Svingels sånger innan det var dags att krypa under täckena. Tältet fick stå kvar för fler övernattningar den sommaren.

Svingel underhöll i tältet med historier från sina år i Italien kan man anta. Gunnar längst ut till vänster ser ut att vara tio så fotot kan vara taget runt 1940, kort efter krigsutbrottet då Svingel fick överge Rivieran. Sångstudier varvades i Stockholm med jobb som konsertsångare och inhopp i en herrekipering. Men sommartid var det Hjärtum som gällde.



Carl Gustaf Svingel kom ner till oss på barnhemmet och sjöng så att taket nästa lyfte sig”.
Svingels hjärta klappade inte bara de gamla på ålderdomshemmet utan också för de små. Lars Samuelsson från Vadbacken vid Öresjö (karta) var då i tidiga skolåldern och bodde med syskonen på barnhemmet. 
Adelgard Göhran och Gunnar Bertilsson.

”Eldsjälen Gunnar Bertilsson är den som varit drivande för vandringsledens tillkomst. Under invigningsvandringen passade han på att berätta om gamla platser som fallit i glömska…” Citatet är hämtat från lokaltidningen 2009 då Gunnar för hembygdsföreningen skapat en vandringsled från kyrkbyn till sjön Lille Väktor.

Längst fram på fotot från Kroksvattnet står Gunnars lillebror Stig  med ett metspö. Han gifte sig med Sonja Bertilsson och med tiden kom de att sköta kyrkogården. Där träffade de Svingel i början på 80-talet. Det blev ett kärt återseende trots det gått ett fyrtiotal år sedan sist. De förenades i sången, Stig Bertilsson som medlem i kyrkokören och Svingel med konserter i samma kyrka. Och minnen från allsången vid Kroksvattnet.


Gåtorna

Kolla fakta, lägg pussel, förklara så att folk förstår. Det gällde för Ingrid Thörnqvist då hon som utrikeskorre skildrade kalla krigets töväder. Hon var utrikeschef på SvT och bidrog med sina utlandsstationerade journalister till vår bild av världen. Nu författare på jakt efter upplysningar om Carl Gustaf Svingel, som uppföljning av TV-intervjun på 90-talet. Stenar vänds i en grundlig research i Berlin, Stockholm och nu i Hjärtum.

Var föddes Svingel och vem var pappan? Kungen eller någon i bygden? Född av före detta pigan Alma Augustsson i Utby Mellangård (karta) 31 mars 1916 enligt kyrkboken. Just ingen vet idag vilken av gårdarna i byn som var Mellangård men det var nog gamla huset närmast vägkröken. En bra gissning ar att gravida Alma dolde sitt tillstånd i Mellangård hos brodern, skogshuggaren och sjömannen Hjalmar Julius Salomonsson.

”Vi har i familjen hört att att Gustaf V skulle var Svingels far. Själv vet jag inte vad jag ska tro men det finns folk i Wallenbergföreningen som anser att det är sant och inte tvivlar det minsta”. Citatet kommer från Raoul Wallenbergs svåger Gunnar Lagergren. Han borde veta för han hade varit riksmarskalk vid hovet. Kontakten grundlades då Svingel deltog i ansträngningarna för att få klarhet om Wallenbergs öde. Själv svarade Svingel på frågan om sin påstådda kungliga börd: ”dom säger det”

Kungliga faderskapet kan nog avskrivas. Gustav Samuelsson föddes 31 mars 1916. Enda tillfället kungen besökte landskapet 1915 var 31 augusti då han invigde statyn med Karl X på Uddevalla torg. I den nationella yran ville bohusläningarna fira att de blivit erövrade. Visserligen sägs hans mor ha arbetat på regementet i Uddevalla som kungen besökte efter invigningen. Men i så fall måste han ha varit snabb för kungliga tåget lämnade stationen samma förmiddag halv tolv. Sju månaders havandeskap låter inte rimligt. Gustaf V kallades landsfadern fast inte i samma bemärkelse som kvinnokarlen Oskar II.

Carl Gustaf som tonåring med mor Alma

En i socknen råkade säga till lille Gustav att han var lik Gustaf V, måhända inspirerat av pojkens imitation av kungens jultal i nymodigheten radion. Gossen gillade att få uppmärksamhet och hakade på. Ryktet spred sig i bygden och han lär ha kallats prinsen i skolan. En skröna? Så värst porträttlika var inte de unga herrarna.


Fjällbygden

”Metholmen Fotot taget på Metholmen – okänd kvinna ca 1912. Fotograf Olof Jonsson”. Texten är fogad till ett foto publicerat av Vänersborgs museum.

Foto Olof Jonsson.

Ansiktet verkar bekant. Är det inte Carl Gustaf Svingels mor Alma Samuelsson? På en annan bild sitter Alma med Carl Gustaf runt 1920. Samma klänning?

En titt i Folkräkningen 1910 redovisar för gården Metholmen ”Samuelsdotter, Alma Charlotta, f. 1877 i Hjärtum Göteborgs och Bohus län, Piga”. Samma upplysning ges i Folkräkningen 1900. Hon tjänade på gården hos Paulina och Olof Gustaf Oskar Johansson. På fotot taget 1912 ses paret med sina barn. Sönerna är jordarbetaren Albert Julius och snickaren Johan Fredrik. Lika Carl Gustaf Svingel?

Familjen Johansson på gården Metholmen vid Öresjö. foto Olof Jonsson.

Lik Carl Gustaf Svingel?

Hemmasonen Johansson på gården Metholmen. I Haus Victoria: Carl Gustaf Svingel och Rut Brandt, maka till förbundskansler Willy Brandt. Honom kunde Svingel ringa för att fixa ett knivigt ärende.

Att försörja sig på fotografering i den fattiga fjällbygden gick inte utan han livnärde sig på Arnstorp (karta), en liten gård på västra sidan Öresjö. Fram till fjällvägen byggdes 1923 var den delen av Hjärtum väglöst land. Bygdeskildraren Manfred Svenungsson skrev i boken Hjärtum- Västerlanda Häradshistorik: ”Innan den kom till måste folket norr om Ör på hästryggen, egna skuldror, oländiga skogsvägar, släpdon eller roende över sjön forsla alster och förnödenheter från och till bebygdare orter ofta under stora svårigheter”.

Olof Jonsson med sonen Sven plöjer på Arnstorp.

Dryga tusentalet av Jonssons glasplåtar riskerade att hamna på tippen när barnbarnet vindsröjde. Om det inte varit för Anita Stenström med assistans av Rune Karlsson och flera andra. Fjällbygdens folk, lite vid sidan om i socknen, har en vana att ta saker och ting i egna händer. Som när de byggde ett eget kapell för att slippa gå uppemot ett par mil till Hjärtums kyrka. I kommunen fanns inget intresse att ta vara på Jonssons bilder inte heller från kulturinstitutioner – förrän Vänersborgs museum nappade.

Ingrid Thörnqvist, Rune Karlsson

Med bygdens stora insats för att få fram namn på personer och platser skapades en kulturskatt. Till glädje inte minst för Ingrid, Adelgard och Heidi då Rune Karlsson visade ett antal av bilderna på Hjärtums hembygdsmuseum.

Skörd vid Öresjö Foto Olof Jonsson.

Hem till byn

Vrida sig 360 grader på Hjärtums kyrkbacke och man fångar en god del av Carl Gustaf Svingels tidiga liv. Kyrkan där han som barnhemsbarn satt av högmässan. Där han och prostbarnen Wallerius smög in och lekte sångframträdanden – som han senare höll på riktigt för stor publik.

Nedanför kyrkbacken folkskolan och på andra sidan vägen prästgården där han efter kriget med kompisarna Wallerius rustade en veteranbil.

Foto Heidi Grossmann

600 meter mot sydväst ligger före detta barnhemmet. På vägen dit Ekmanska huset där lille Carl Gustav charmade Solhemstanterna, som Hulda Mellgrens döttrar kallades.

Kompisen Bengt Wallerius skrev senare ”Gustav var onekligen ett vackert barn, som allteftersom åren gick ambitiöst visste att föra sig väl. …Det syntes att han hade lust att uppträda, att embryot till en estradör låg latent i honom. Han hade god blick för sina medmänniskors svagheter och blev en träffsäker imitatör.. Överhuvud hade han, som jag sa nyss, redan i dessa år en ovanlig förmåga att ta folk, att vinna förtroende ….”

Peter Thörnqvist, Lena Lindmark, Ingrid Thörnqvist och Sonja Bertilsson. Foto Heidi Grossmann.

Snusfabrikörskan Mellgren hade donerat till barnhemmet och även till Ekmanska huset, som från 1912 var vilohem för skolkökslärarinnor innan döttrarna tog över 1919. I det vackra hemmet bor numera Sonja Bertilsson, som bjöd på kaffe innan hon visade platsen där Svingels mor är begravd i utkanten på byn.

Ingela Andersson, Hjärtums hembygdsförening. Foto Ingemar Lindmark.

Hjonen

Billegården i gamla ålderdomshemmet som Ingela Andersson visade är inte vanligt hembygdsmuseum. Historien sitter i väggarna. Gården blev fattigstuga 1876 med plats för 40-50 hjon – innan huset fick två våningar 1890.

Fortfarande en fattigstuga då Carl Gustaf sprang där som barn. Understödstagarna sattes i arbete under en rättare på hemmets bondgård. Fast det blev bättre efterhand. Sinnessjuka behövde inte längre sitta inspärrade i husets avbalkningar utan de fick bo gamla drängstugan utanför.

Fattigstugan på 1890-talet med unga och gamla hjon.

Billegården fick status som ålderdomshem 1927. Föreståndarinna var från 1929 syster Jenny Andersson och hon blev fram till pensioneringen 1962 Svingels nära vän.

Julfirande på ålderdomshemmet tidigt 1930-tal. Carl Gustaf Samuelsson och hans mor till vänster. Jenny Andersson i mitten.

En dag i veckan botade provinsialläkare Ringertz de gamla i doktorsrummet på Billegården. Var det ledigt fick Carl Gustaf bo där under loven från Vanföreanstalten i Göteborg. Idag är doktorsrummet ena halvan av församlingens lokal.


Längs landsvägen

På museet finns en skolinteriör från skolan nedanför kyrkan – där Carl Gustaf gick (karta).

Skolan i kyrkbyn.

Sömmerskan Ella Hansson var handikappad och bodde i huset mittemot skolan (karta). Det behövde målas och då ställde Carl-Gustaf (nu med efternamnet Svingel) upp, vilket var 1948. Eftersom han var höjdrädd tog han hjälp av ynglingen Gunnar Karlsson (som blev snickare och hembygdsforskare i Hjärtum). ” Svingel gillade att ställa till till spratt så vi hade hemskt skoj”berättar Karlsson. ”Vi höll på i fjorton dagar för ett jobb som en målare säkert hade klarat på en”.

Svingel på stegen.

Utan Sonja Bertilsson, som varit kyrkogårdschef, hade vi inte hittat Alma Samuelssons grav. I stället för gravsten pryds den med en välklippt buske. Det avlivar ryktet att Svingel på sextiotalet lovade att aldrig komma till Hjärtum eftersom graven inte fanns längre. Busken fanns där redan då, graven är bevarad och Svingel visade ingen bitterhet. Sonja Bertilsson vet för hon pratade med Svingel då han dök upp på kyrkogården i början på 80-talet. (Svingels egen aska ströddes i Stockholms ström nedanför Stockholms slott).

Svingel hade säkert glatt sig åt hur hans mor hedras idag. Några få steg bort ligger Bertil och Mary Johanssons grav. Visserligen ligger sjökapten Johansson inte där för han försvann då ryssarna kapade fartyget Kinnekulle 1948. Han föddes i Utby tre år före Svingel.

Mary Johansson envisa efterforskning hos UD och regeringen fick stor publicitet Det var i detta känsliga läge som Carl Gustaf Svingel till UD och regeringen något år senare aktualiserade utväxling av Raoul Wallenberg mot överste Stig Wennerström. Två av kalla krigets mest intressanta svenskar från samma gård i Hjärtum.

Kommunikation horisontal och vertikal. Kyrkoherde Marcus Stille.

Rotlös eller rotad? Att söka en identitet

Adelgards och Heidis bakgrund med föräldrarna Imma och Anton Grossmann är en historia i sig. Som med Carl Gustaf Svingel fick en resonans med besöket i Hjärtum.

1944, året då Imma var tjugo, dog hennes mor och i december stupade brodern. Vid krigsutbrottet hade familjen flyttat från Berlin till Berlin-Strelitz där hon tog studenten. I stället för läsa till bibliotekarie kommenderades hon av Reicharbeitsdienst till hårt arbete på lantbruk. Yrkesdrömmen låg nära till hands för pappa, som var lärare, skrev romaner och poesi. Nu var han krigsfånge och Imma stod ensam.

Anton Grossmann gillade pappans böcker och tog kontakt – som ledde till äktenskap och flytt till en lägenhet i Schlachtensee i sydvästra Västberlin. Dottern Adelgard föddes 1948, året då berlinarna hade svultit ihjäl under Stalins blockad om de inte räddats av amerikanernas luftbro. Heidi kom 1950 och brodern Adelbert två år efter. Anton var inget födgeni och därför fick familjen rekreera sig i Sverige.

Adelgard Göhran. Foto Ingemar Lindmark.

Berlin var otryggt efter kriget; i det lilla odetonerade bomber i ruinhögarna, i det stora rädslan för en ockupation. Efter arbetarupproret, som ryska tanks slog ner 1953, bytte Svingel levnadsbana, ”för jag hade aldrig blivit en bra operasångare” Carl Gustaf Svingel hjälpte det året hand om flyktingar på Inomeuropeiska Missionens gästhem i småländska Vrigstad. ”War mein Damaskus” som der Spiegel skrev i en tio sidor lång artikel om Svingel.

Tiotusentals Berlinbarn fick de åren återhämta sig i svenska hem. Där lärde de sig svenska för tyska kunde värdarna oftast inte. Vilket inte sällan ledde till livslång bekantskap.

Föräldrarna Grossman fick bara stanna tre månader i Sverige. Det blev skilsmässa i Tyskland. Utan trygg försörjning lät Imma sina döttrar Adelgard och Heidi bo kvar hos fosterföräldrarna i Norrtälje.

Heidi Grossmann. Foto Ingemar Lindmark

Fast för Grossmanns slutade det lyckligt. Barnen trivdes och reste ofta till Imma i Berlin, först till de Schwedenheim där mammor och barn vilade uppsig. och Sedan ålderdomshemmet Haus Victoria.

Imma Grossmann måste hitta ett arbete och gick därför till näraliggande Schwedenheim i Schlachtensee. Hon följde sångrösten hon hörde på håll, gick dit och frågade tenoren som hette Svingel – och fick jobbet.

”Jag kommer ihåg personalen som verkligt fina människor” säger Adelgard Grossmann, (som gift Göhran med kommunalt arbete i Eskilstuna). Heidi Grossmann blev pionjär inom IT och hamnade i Uppsala.

Med enträgen bearbetning lyckades Svingel få Lutherhjälpen och svenska Victoriaförsamlingen att 1958 köpa ett hus i burgna stadsdelen Grunewald. Svingel var föreståndare och Imma Grossmann husmor för gästhemmet Haus Victoria (karta).  Där fanns plats för 23 gamla och sjuka, som där gratis fick rekreera sig under en månad. Av de 8 000 som bodde där under åren kom åtskilliga från andra sidan järnridån.


Framtiden?

Ett Haus Victoria till makarna Svingels minne i Hjärtum? Eller ett SilviaBo? Ingrid Thörnqvist inspirerade publiken på Hjärtumgården.


Ett stort tack till Mikaela Hult som styrt och ställt med visningarna.


/ Av Ingemar Lindmark

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × fyra =