C-G Svingel, superfixaren i 1970-talets politiska kaos

 

.

”Var befinner sig exministern Hebert Wehner”? Ingen visste. Paniken spred sig i Bonn denna dag, 31 maj 1973. Günter Nallau, som var chef för västtyska Säpo, Verfassungsschutz i Köln, hade just meddelat misstankarna att Willy Brandts assistent Günter Guillaume var Stasiagent. Förbundskansler Brandt visste kanske men honom tordes man inte fråga.

Chefen för författningsskyddet i Berlin studsade efterlysningen till sin vän Carl-Gustaf Svingel, som alltid höll reda på var hans beskyddare håller till. Denna gång hos kommunistledaren Erich Honecker på Jagdhaus Hubertusstock i Schorfhedeskogen en timmas resa norr om Berlin. Där satt han och styvdottern Greta Burmester och avnjöt saxisk Eiserschecke tillsammans med Honecker.  Wehner och Honecker, som inte setts på 40-år, drog sig till minnes från tiden de organiserade kommunisterna i Saarland innan nazisterna tog över provinsen 1935.

Herbert Wehner, Greta Burmester (Wehner), Erich Honecker och Wolfgang Mischnick. Badhusets terass jaktslott Hubertusstock.  Inbäddad bild. Klicka till källan
Harry Söderman och Otto John

Hade Wehner, med ett förflutet i Stalins Moskva, rymt till Östtyskland? Så som Noltkes föregångare på Författninsskyddet, Otto John, som stack till DDR 1954. Bekant för Svingel kan man gissa, för ”världen främste detaktiv (och tillika Astrid Lindgrens chef under kriget på Statens Kriminaltekniska Laboratorium). ”RevolverHarry” Söderman bodde hos kyrkoherde Heribert Jansson i Berlings Victoriaförsamling då han haltande och iförd lösskägg spanade efter Otto John – nära bekant sedan Söderman som säkerhetstjänstens rådgivare hade anställt honom.

Hur få hem Wehner? Säga sanningen och avslöja för Honecker att man upptäckt hans spion gick inte. Svingel kom på en utväg. Han ber Charlotte Wehner ringa maken och säga att hon är svårt sjuk och måste få hem maken genast.


Kofferfälle

Wehner fick ingen ministerport då Willy Brandt bildade regering 1969 och inte heller efter socialdemokraternas segerval till förbundsdagen 1972. I stället fick han posten som partiets gruppledare i förbundsdagen. Med ömsesidiga erkännandet i grundfördraget i slutet på 1972 kunde Västtyskland och DDR förhandla med varandra. Förbundskanslerns rådgivare Egon Bahr, arkitekten bakom grundfördraget med DDR, drev på att köpen av fångar och andra sköttes i officiella kanaler. Ombud som Svingel, Wehner och DDR-advokaten Vogel behövdes inte längre.

Fast Bahrs förhandling med DDR gick i stå, ovisst om det berodde på Honeckers taktik eller Bahrs arrogans. Två tusen vuxna med barn som förespeglats utresa men ändå satt fast i DDR, med som det hette ”packade resväskor”. Utan jobb, egen bostad och pass.

Wehner exploderade väl medveten om att hans varma hjärta för flyktingar förenades med hans revanschlusta i politiken. ”Vad gör vi nu?” frågade Wehner då han träffade Wolfgang, för vilken flyktinghandeln också var en födkrok. ”Jag tycker du ska prata med nummer ett” svarade Vogel och syftade på Erich Honecker. Wehner avslöjade inte resplan för andra är Willy Brandt och kanske några få andra, Som C-G Svingel.

Med styvdottern och sedermera hustrun Greta Burmester vid ratten åker Wehner natten till 30 maj till Östtyskland. Utan dokument lät de inte trovärdigt att man ska träffa Erich Honecker. Då släpper vi bara igenom pensionärer fastslog folkpolisen i Herleshausen på zongränsen mellan Hessen och Thuringen.  Vi är pensionärer skrek Wehner och Greta tryckte gasen i botten. Under den fem timmar långa resan till Honeckers jaktslott plockade de i Dresden upp Wolfgang Mischnick  – gruppledare även han, för koalitionspartnern FDP .

Jagthaus Hubertusstock byggdes ursprungligen för preusserkungen Fredrik Wilhelm IV. 1973 försåg staten anläggningen med bungalows för att ta emot prominenta gäster. Från jakthuset vid Werbeninsse tog det bara en kvart för Honecker att ta sig hem till reservatet Waldsiedlung, för sina många Volvo 164 kallat Volvograd.

Vid Grimnitzsee strax norr om Hubertusstock hade Stasichefen Erich Mielke sitt jakthus. En bit norrut i skogarna fanns resterna av Hermann Görings Carinhall, döpt efter svenska frun Carin född Fock. En skogvaktare smugglade hennes stoft 1951 från graven på Carinhall till ett skjul i amerikanska zonen. Kyrkoherde Heribert Jannson använde en list för att kremera kvarlevorna och sedan frakta askurnan i Jaguaren till Sverige. Inte bara levande ingick i Victoriaförsamlingens flyktinglogistik.

Någon jakt på hjortar blev det inte för Wehner. Första dagen träffade han Egon Krenz, då medlem i Volkskammer och senare kortvarig statschef då muren föll. Dagen efter serverades Mischnick och paret Wehner och kaffe med ostkaka på Honeckers terass. Sedan kommunistiska ungdomsminnen avhandlats diskuterade HW och EH, som de kallade varandra, grundfördragets problem för de mellantyska relationerna. Vad de de inte visste var att i Bonn uppdagades just då DDR-spionen Guillaume.

Två gamla män som drar historier, så minns Greta Burmester mötet. Kompissnacket blandades med tuffa tag. Kopparna flög på bordet påstod Wehner. En stor påse D-mark bidrog till Honeckers snabba beslut att flyktinghandeln skulle skötas som tidigare, det vill saga av Wolfgang Vogel och hans västtyska kontakter. Wehner skyndade sig hem efter att ha fått ”sjukdomsbudet” från hustrun.

Den gamle exkommunisten visste att resan skulle få ett pris. Landsförräderi skrev senare hans rival Egon Bahr i en bok. Wehners horisont begränsades till de två tyska staterna. Brandt hade ett vidare perspektiv i en internationell turbulens. President Nixon slickade såren efter Vietnamn och hade nu fullt upp med Watergate. Senare denna sommar tog högerjuntor makten i Grekland och Chile.

Åren efter 1973 ökade friköpen kraftigt till en årlig kostnad drygt 100 miljoner västtyska mark. För 1974 släpptes 1000 fångar och 2 500 som familjeåterföringar. Talen för fångar stod sig med råge åren efter. Familjeåterföreningarna ökade drastiskt till mestadels runt 20 000 per år i frampå 80-talet.

I ett handskrivet brev tackar Wolfgang Vogel och Carl-Gusaf Svingel vännen Herbert Wehner: ”Vi gratulerar Er som talesman för de många många människorna. som med Er hjälp har blivit lyckliga”.


Brandts utförsbacke

Att Guillame var spion insåg man men säkerhetstjänsten saknade bevis. Skuggning, som då han reste i Frankrike, gav inget. I juni tog Brandt med sin familj fyra veckors semester som de brukade i Norge, vid Mjösa i närheten av Ruts hemstad Hamar.

brandtnorgeAtt stoppa Guillaume som ledsagare skulle väcka misstankar. Assistenten fick därför bila till Norge med familjen och bo i grannhuset. Brandts kom efter med flyget. Vibke Bruhn, nära vän till till Ruth Brandt och enligt ryktet mer än så för Willy, ingick i sällskapet. Guillaume skötte kanslerns telex som vanligt. Hans två portföljer förvillade. Den ena med souvenirer, den andra med hemligheter, bland annat med Natodokument från president Nixon.

På återresan övernattade Guillaume på hotell Hallandia i Halmstad. I baren smusslade han över rumsnyckeln till östtyske kontaktmannen. Med dansen pågick fotograferade agenten dokumenten som fanns i en väska på rummet. Hur mycket spionchefen Wolf och Stasigeneralen Erich Mielke fick ut av denna information är klart.

24 april 1974 arresterades paret Guillaume. varvid mannen utropade ”Jag är medborgare och officer i DDR. Respektera det”. Wehner fick från sin förtrogne i författningsskyddet, Günther Nollau, veta att husrannsakan avslöjade Brandts sidosprång, vilket kunde leda till utpressning. Ett rykte antydde en affär med en kvinnlig reporter från Sveriges Television.

Lördag 4 maj. På ett SPD-möte i Bad Münstereifel får kritiken Brandt att inofficiellt ta beslut om reträtt som kansler.  Andra i SPD-ledningen stretade emot. Särskilt ovillig var ende tänkbare ersättaren Helmut Schmidt.

mielke
Stasichefen Mielke spindeln i nätet

6 maj, Bonn måndag morgon. Carl-Gustaf Svingel och Wolfgang Vogel äter frukost hemma hos Herbert Wehner. Han ställer frågan: ”vad skulle ni säga om Willy Brandt inte är förbundskansler i morgon?” Svingel stannade hos Wehner medan Vogel skyndade till Berlin, förmodligen för att tipsa Erich Mielke i Stasihögkvarteret – för vidare befordran till Erich Honecker. Olof Palme blev nog förvarnad., eftersom Bonnambassadören Sven Backlund (från Svingel?) tipsade en amerikansk journalist att ha radion på följande kväll.

7 maj entledigar sig Brandt officiellt med Guillaume som förevändning, utmattad av interna strider och en krisande ekonomi. Helmut Schmidh har låtit sig övertalas att bli kansler. Brandt fortsatte som partiledare och tillsammans med Palme och Kreisky aktivera socialistinternationalen.

1972 stod Brandt på toppen i sin karriär. i april vann han ett misstroendevotum beträffande nya östpolitken, visserligen tack vare två CDU-ledamöter mutade av Stasi. Tillsammans med FDP fick socialdemokraterna majoritet i novembervalet  -mycket tack vare Ostpolitk och Brandts karisma. Nobels fredspris året innan. Internationellt höjdpunkter 1973: Israelresan i juni, tal i FNs generalförsamling i september och Pragfördraget i december.

Klicka till artikeln med Wehner och Wolfgang Vogel

Samtidigt var 1973 början till slutet. Wehners kommentar i Moskva ”Den Herrn gärna badar i ljummet vatten” kan vara en feltolkning. Gäller även Wehnercitatet ”Vad regeringen saknar är ett huvud”. Men det skar sig mellan de två. Kanske låg bakom Brandts handlingsförlamning alkohol och en depression. Guillaume undanhöll nog inte heller Stasi SPD-ledarens kvinnoaffärer – inte olikt president Kennedys sexmissbruk. Utbrändhet och ångest kan förklara att Brandt så snabbt kastade in handduken. Till Moskvas stora förtret eftersom DDR sabbade deras bäste politiker i Västeuropa.


/ Av Ingemar Lindmark

ingemarlindmark39@gmail.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × tre =