Vem är svensken bredvid borgmästare Brandt? Svingel i Berlin augusti 1961

Trumpetare fick Jerikos murar att rämna. Gav en svensk tenor i kyrkans tjänst impulsen till en politisk islossning som skulle leda till Berlinmurens sammanbrott? Som ett resultat av att han förde samman Willy Brandt,då förbundskansler, och Sovjets ambassadör i Berlin – även i operasångarens ålderdomshem.

.JERIKO400

 

kaosNya östpolitiken spikades i Helsingforskonferensen 1975. Östtyska gränserna säkrades i utbyte med krav medborgerliga rättigheter. Vilket ledde till krav på demokrati som underminerade kommunistdiktaturerna. Kanske kan den mystiska svensken liknas vid kaosteorins fjäril, vars vingslag i Amazonas orsakar en orkan ute på Atlanten.


 

Berlin 22 augusti 1961.

Borgmästare Willy Brandt och förbundskansler Konrad Adenauer ser hur östtyskarna reser hindren vid Brandenburger Tor. Pansar och vattenkanoner hindrar nyfikna att komma nära. Tidigare på dagen har de bevittnat hur fönstren murats igen på Bernauer strasse, där 58-åriga Ida Siekmann på morgonen blev murens första offer då hon hoppade ut från tredje våningen.

Men vem är den mystiske mannen bredvid Brandt. Lång och mager, uppemot femtio. Växlar ord obehindrat på tyska och svenska. Mister X som Brandt brukar kalla der Schwede och opernsänger heter Carl Gustaf Svingel, sedan 1954 verksam som hjälparbetare i Berlin. Båda uppväxta utan pappor. I Svingels fall mobbad som horunge under uppväxten i ett barnhem i bohussocknen Hjärtum. Hur kommer det sig att en man som sedan drygt ett år förestår svenska kyrkans vilohem i Grünewald är bekant med stadens borgmästare?

Några berlinsvenskar vet vem han är: Carl Gustaf Svingel, sedan 1959 föreståndare för svenska församlingens ålderdomshem Haus Victoria i förnäma Berlinförorten Grunewald. Men hur kände Svingel den populäre borgmästaren? “Carl Gustaf kände också Västberlins borgmästare Willy Brandt, som han tydligen träffat i i Stockholm under krigsåren… Willy Brandt kunde han ringa upp mitt i natten om det gällde”. Så skriver vännen sedan tidiga barnaår, Hjärtumprostens son Bengt Wallerius, i årsboken från Hjärtums hembygdsförening.

I den nio sidor långa artikeln om Svingel ger der Spiegel en förklaring: ”Som medlem i motståndsrörelsen under tyska ockupationen lärde Svingel känna Dag Hammarskjöld (senare FN:s generalsekreterare) och där i Stockholm fick kontakt med den unge diplomaten Raoul Wallenberg, och bekantskap med emigranterna Willy Brandt och Bruno Kreisky (senare Österrikes förbundskansler). Spiegels historieskrivning vara korrekt för under kriget utbildades sig Svingel på Operan i Stockholm. Samma kan gälla hans sällskap med prinsarna Sigvard och Gustaf Adolf, den senare tysksinnad med en ärkenazist till svärfar.

Gäster hos Carl Gustaf Svingel tidigt 60-tal. Från vänster Victoriaförsamlingens kyrkoherde Heribert Jansson, Östen Lundborg (generalkonsul Berlin 1960-64) och Rut Brandt. Källa: Imma Svingels arkiv. 

Kanske finns en annan förklaring till de två herrarnas bekantskap. Att Willy Brandts norskfödda Rut träffade Svingel beläggs med ett foto taget under gästhemmets första år. Eller så var Svingel redan då en viktig kunskapare för Brandt. Till skillnad från västberlinare kunde han som svensk resa in i Östberlin. Det kunde också USA-militären men Svingel hade ett annat kontaktnät

Adenauer hör från DDR-högtalarna en gammal schlager när han stiger ur Mercedeslimon: ”Då talar den gamle indianhövdingen – Västern är vild, jobbet är svårt”. (Enda gången Adenauer skrattade då han träffade Brandt sägs det). En svärm folkvagnsbussar med högtalare på taket ger svar på tal från Västberlin, taggtrådsstudion kallad. Ordkriget håller folket nära muren vakna om nätterna.

Innerst inne var Adenauer nog lättad när han såg muren. Det var ändå ett bättre alternativ är en ockupation av en stad som var omöjlig för de allierade att försvara. Förbundskanslern hade till och med fört fram tanken att byta Västberlin mot landområden i sydvästra DDR.

I juli flydde ett tusen personer från Östtyskland varje dag, till stor del unga och välutbildade. 3-4 miljoner hade lämnat landet sedan krigsslutet. DDR-ledaren Ulbricht hade inget val även om han i juni lugnade omvärlden med: ”Ingen har för avsikt att bygga en mur”. Visserligen bunkrades stora mängder byggmaterial och taggtråd, till stor del inköpt i väst. Trots det togs många på sängen 13 augusti.

Kylan mellan CDU-ledaren Adenauer och socialdemokraten Brandt syns i bilderna tagna 22 augusti. Nio dagar har gått sedan Östberlin spärrades. Förbundskanslern kritiseras för att dröjt med Berlinbesöket och i stället ägnat sig åt att kampanja mot Willy Brandt inför kanslervalet 17 september. Willy Brant mobbades i debatterna av Adenauer som “Willy Brandt alias Frahm“, med anspelning på exilen och hans oäkta börd.

Enda bilden denna dag där Brandt skrattar är den tillsammans med Carl Gustaf Svingel. Om nu bilden togs 22 augusti?

 

 

 

 


Berlin 19 augusti 1961

Vicepresidenten Lyndon Johnson anländer till Berlin tillsammans med Kennedys militäre emissarie Clay, generalen som organiserade luftbron till staden 1948. Tillsammans med Brandt tar de emot två motoriserade regementen som på presidentens order kört autobahn genom DDR. Bakom taggtrådshindren ser Natos befälhavare i Europa, general Bruce Clarce, tillsammans med Brandt soldater och pansarbilar mellan pelarna på Brandenburger Tor. Samme general tycks i den andra bilden stå intill borgmästaren och Carl Gustaf Svingel. Mönstrade slipsen är ett indicium.

350 000 västberlinare deltog i mottagningen. Att Svingel var med då Brandt höll ett bejublat tal utanför Schönebergs rådhus i södra Berlin är en bra gissning. Observera slipsen.

 

 

 

 

Samma dag kastar sig Rudolf Urban och hans hustru ut från fönstret i huset på Bernauer strasse. De skadas på trottoaren, som hör till Västberlin, och Rudolf dör en månad senare.

24 augusti blir Günter Litfin första dödsoffret för folkpolisens kulor. Han sköts från en järnvägsbro då han simmade i floden Spree för att komma till sin lägenhet på västsidan.

 

Berlin 13 augusti

Klockan 00 i Östberlin stridslarmet i barackerna. Uppemot 15 000 man, mestadels militär och polis, transporteras ut till zongränsen. Klockan ett spärras gatorna med drivor av asfalt och gatsten. Närboende väcks av tryckluftsborrarna. Stolpar reses för att bära upp taggtråden, till stor del inköpt i väst. Passering finns bara på tretton gator. Totalt är 30 000 östtyskar satta i arbete.

Operation Rose flaggas från östtyska nyhetsbyrån ADN med besked att gränskontroller upprättas för att stoppa revanschistiska och militaristiska styrkor i Västtyskland och Västberlin.

Klockan två av avbryter Västberlins RIAS sändningen med: Stora sammandragningar av kommunistpolis vid gränsen mellan östra och västra Berlin.

Senare hör morgonpigga på radion: Klockan är fem, torget framför Brandenburger Tor. Man ser en barriär som spärrar Eberstrasse, bakom syns vägarbetare.

Klicka till Wikipedia

Vid åttatiden rapporterar RIAS: Vi ser polis i arbetskläder och tulltjänstemän. På andra sidan Brandenburger Tor står cirka 30 lastbilar och ett femtiotal i uniform som vaktar.

 

Klicka till källan

Västberlinare som varit på krogar och teatrar i öst vandrar hemåt i den varma sommarnatten. De upptäcker att tunnelbanan och pendeltågen inte passerar zongränsen längre. Eftersom det är en söndag är få östberlinare på arbeten i väst, men många är där för att hälsa på släkt och vänner. Makar och fästfolk skiljs åt för gott.


Haus victoria, Winklerstrasse 5 Grunewald 

Klockan är nio denna söndagsmorgon i gästhemmet Haus Victoria kallar husmor Imma Grossman till frukost med gonggongen. (Förmodligen höll Carl Gustaf Svingel andakt, med sång och spel på ett harmonium som han brukade). Vid frukosten på Haus Victoria berättar föreståndaren om avspärrningen för sina gäster.

Haus Victoria, Winklerstrasse, Grunewald

Samtidigt besöker Willy Brandt Brandenburger Tor, där bilburna vattenkanoner håller nyfikna på avstånd. Borgmästaren har varit på valturné och väckts på nattåget till Kiel.

Åldringarna med svenska rötter lever knappart i Östzonen och är därför bjudna på en månads retreat på Lutherhjälpens gästhem i Grunewald. Vill ni åka hem genast eller stanna här frågar Svingel. Gästerna samlas för rådslag i vardagsrummet. Efter ett tag knackar de på Svingels dörr och säger: ”Vi vill alla stanna här till sista dagen. Vi hör ju hemma i Öst. Vad skulle kunna hända oss?”

Svingel öppnade gästhemmet ett drygt år tidigare för att ge åldringar i församlingen en månads rekreation. Vissa var svenska medborgare och de andra svenskar som varit gifta med tyskar. Trots krigets fasor hade de stannat kvar. Valutabytet 1948 och kanske 20-talets inflation bidrog till att de levde i små omständigheter. Särskilt de i öst hade de det knapert.

Denna dag lyssnar de ivrigt på radion i stället för de vanliga promenaderna i Grünewaldskogen eller hälsa på släkten. De brukar få fickpengar så att de kan handla inne i Berlin. För de boende på östsidan är det en upplevelse, lika mycket som kvällsvardens bananer i fruktsalladen.

Svingel är under söndagen upptagen ed att från apoteken samla in hjärtmediciner, sprutor och vacciner. Med svenskt pass och CD-märkt bil tar sig Svingel lätt genom Checkpoint Charlie till universitetssjukhuset Charité, vilket blir inledningen till hjälpsändningar åren framöver.

Men det skulle dröja till 1964 innan det kom nya gäster från Östberlin. I stället fylldes de 28 rummen med månadsbesökare från västsidan, delvis från flyktinglägren där många for illa. I största, i Marienfelde sydväst om Grunewald, ökade antalet flyktingar från 20 000 i juni till 30 000 i juli. Sedan minskade antalet och då vårdade Haus Victoria skadade personer som flytt till väst.


Massachussetts och Berlin 13 augusti 17.30 Berlintid

John Kennedy kryssar med gäster i yachten Marlin utanför Hyannis Port dår han får ett brådskande bud. Presidenten skyndar i land och ringer sina rådgivare. ”Muren är fan i mig bättre än ett krig” konstaterar han. Sedan åker Kennedy ut med båten igen, lika obesvärade som Englands premiärminister Haorld McMillan, fullt upptagen med att jaga gäss. Inte heller Charles de Gaulle avbröt semestern och for till Paris. Var inte västsidans ledare sjukliga som Kennedy, var de altför gamla för att låta sig störas. Trots rasslet från de ryska stridsvagnarna nådde VästBerlin. Tredje världskriget fick vänta.

Samma kväll krävde Willy Brandt i Väatberlins delstatsparlament kraftfulla instser från sina västllierade. Östs olagliga handlingar karakteriserade som att mörkrets makter spärrade in Västberlin som ett koncentrationsläger. Kaxigt, vem tror han att han är ansåg Kennedy. Å andra sidan lugnade Brandt sina berlinare och hans polis höll dem på avstånd från taggtrådshindren för att undvika konfrontationer.

Nikita Chrusjtjov underskattade nyblivne presidenten Kenndy under toppmötet i juni. Walter Ulbricht såg DDR tömmas på sina medborgare och tryckte på i Moskva för att spärra in Västberlin. Chrusjtjov satte ett ultimatum mot väst, handla eller annars får östtyskarna ta över zoenen så att fyrmaktsavtalet inte längre gäller. Även om Kennedy hade fullt upp med kriget i Laos och en misslyckad Kubainvation visade han i Wien en fast hållning. Stormaktszonerna gäller, med eller utan avspärrningar.

25 juli säger Kennedy att Västberlin ska försvaras till varje pris. Beslut tas om ökad försvarsbudget och trupperna förstärks med uppemot 200 000 man. Hälften av strategiska bombflyget ligger med 15 minuters beredskap. I Europa sätts tre amerikanska armédivisioner i högsta beredskap. I Grunswaldskogen inte långt från Haus Vicoria tränar miltären från US 6th Infantry för att ge ryssen en tydlig signal.

Klipp från boken Svenska Victoriaförsamlingen 1903-2003

Carl Gustaf Svingel far in i Östberlin varannan vecka med mediciner till sjukhusen och varor som församlingsbröderna saknade. Allt möjligt transporteras i bilen, som: motorolja, tändstift, kaftaner och bladguld till gravstenar. Kontakten med östkryrkans generalsekreterare Manfred Stolpe leder till Hans Segeweisser, som är DDR:s statssekrerare för kyrkofrågor. Och till advokaten Wolfgang Vogel; Svingels motpart i flyktinghandeln och samtidigt en vän för livet. Vogel har en kanal till Stasichefen Mielke. Första grundenstenen är lagd för Svingels tysta diplomati mellan öst och väst.


Berlin 28 oktober

Charitesjukhuset är i akut behov av botemedel mot hjärnhinneinflammation. Svingel lastar preparaten i bilen och ska passera Checkpoint Charlie, som är enda genomfarten för utlänningar. Efter gränsmarkeringen stoppas han av två ryska stridsvagnar. I backspegeln ser sig inklämd av två US tanks, vars soldater försökt stoppa honom att åka till östsidan. Det vill också den ryske soldaten hindra. Men efter en lång diskussion backar deras pansarfordon kan han förskräckt fortsätta till sjukhuset.

En Volvo PV444 passerar Checkpoint Charlie oktober 1961. Ovisst om Svingel ägde en Volvo P1800 redan då.

Kraftmätningen startade med att en amerikansk diplomat vägrade visa sitt ID för en östtysk polis och inte en rysk funktionär enligt stormaktsavtalet. Diplomaten ringde Kennedys utsände Berlinrepresentenat, general Lucius Clay. Han skickade tanksen till posteringen som möttes av lika många från östsidan. Diplomaten körde en sväng in på andra sidan och återvände.


/ Av Ingemar Lindmark

ingemarlindmark39 (at) gmail.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × ett =